Lejfjord

varför ska det vara så svårt
att bara släppa taget och ge sig ut i de helt okända och kasta sig ut på nya vingar?
Det är så lätt att stå med tårna presic vid kanten och titta på alla andra som flyger. men vad gör man själv, ingenting! För man kan ju ramla ner, eller ännu värre stöta ihop med andra som flyger som sedan kommer
inanför ens själ, för att stanna där, och sedan ge sig av. Då står man där alldeles själv, och förmodligen ramlar man också ner eftersom man inte använder sina vingar.
Tänk om alla bara använde det som var posetivt, tänk så många fina fåglar det skulle sväva runt precis vid kanten, där dom står som ännu inte vågat ge sig ut på sina vingar. 
För tänk om fåglarna en dag bestämde sig att sluta flyga för att dom inte tycker om sina vingar, eftersom de tycker att det finns andra som har finare.
Hur skulle himlen se ut då?
vad skulle hända med dom som slutade flyga?             






















Sluta vara utfyllnad i en perfekt värld.