Lejfjord

Jag satt presis och tittade på en webbkamera bild över wagrain. där ja va och åkte skidor på sportlovet ( javet ja att ja ska göra svenska istället) Den är precis över en restuarang som vi satt och åt på. Och varje gång jag ser bilden får jag en vemodig kännsla i kroppen som bara skriker, vill tillbaka. Men då ska man väll känna glädje när man ser bilden? Jaja hur som helst så kan jag inte sluta titta på den emlann åt trots att de inte finns någon snö där längre. (va konstigt detta lät) men skit samma för jag en för idag föll en tung tung sten från mitt bröst, som har legat och gnagt där sen ja igentligen enda sen vi började skolan, nu finns den inte där längre som en påminelse om att jag borde presterar bättre för sådär 3 år sedan. Sköönt!!!! Jag är så stolt över mig själv för de att jag klarade nationella: Go Frida :) Att några futtiga siffror kan få mig att känna att jag nog kan bli något annat än städerska och klara mig bra i sommar i landet Over There!!
Jag kom på mig själv att det faktisgt bara är 40 dagar kvar! hur ska jag klara mig i ett främmande land helt själv i en månad, okej jag är inte ensam, men endå.
Jag får nog köpa den amerikanska ordboken endå , så jag är på den säkra sidan!:)
Mitt utvecklingssamtal börjar om en halvstimme, så bäst att börja förbereda sig mentalt, trotts att jag aldrig brukar höra något negativt på dessa kan man adlrig vara säker.

/ soo long!