Lejfjord

Humorgalan igår, jag brkar inte gråta till tv-program, men igår rullade tårarna. Det är som om dom små barnens ansikten har bränt sig fast i mitt hjärta och ligger och gnager.
Hur kan man behandla människor på de viset. En liten två åring själv på gatan.
Alla andra problem blir så fjuttiga och små, hur kan jag gå och tycka att morgonen är lite jobbig för att håret inte ser ut som det ska? Visst kan vi gå och gräma oss för små i-landsproblem för människorna på andra sidan jorden får det ju inte bättre för att vi inte tänker på det, men för vår egen skull skulle livet bli så mycket enklare och roligare om man strunatde i små petitesser.

Jelyn Lamoste - Filippinerna